Ibn Arabi är en muslimsk Swedenborg
av Mohamed Omar
Den 11 mars 1892 lånade Aguéli Koranen. Det var hans första boklån på Kungliga Biblioteket i Stockholm. Om det var Crusenstolpes (1843) [1] eller Tornbergs (1874) [2] översättning har jag inte lyckats ta reda på. Det kan också ha varit en fransk Koran.
Efter Aguélis inträde på den sufiska vägen tar den andalusiske mystikern Ibn Arabi över efter Swedenborg som huvudsaklig mentor. I april 1907 skriver han om Ibn Arabi i ett brev till väninnan madame Huot: ”Som konst och rörelse är det absolut samma sak som Swedenborg i dogm och analys.” Med andra ord, Ibn Arabi är en muslimsk Swedenborg, men betydligt större, ska det visa sig.
”Jag har skrivit några mycket vackra sidor, en inledning, en karaktäristik av Ibn Arabi, den store arabiske mystikern, vars andlige efterföljare scheick Alech är, och en annan om Villiers . I min inledning presenterar jag Christofer Columbus som västerländingen par excellence, mannen som avstår från sömnen därför att han har ett Amerika att upptäcka. Christofer Columbus, Muhyieddine Ibn Arabi, Villiers – ni kommer att skratta. [3] Jag har trott mig rädda situationen genom att behandla dessa stora personligheter med en enkelhet och stil över vilken jag ännu är stolt, efter 14 dagar. Vidare har jag gjort två arabiska översättningar och en serie reflexioner signerade ‘l’uomo primivo’. Av de 34 sidorna har jag fyllt de 31. Insabato har lovat mig att få ge mig av så snart jag har avslutat de påbörjade översättningarna och några artiklar. Han har redan inte så få, åtminstone tre nummer i förväg, men han vill ha ännu mer.
Du skall göra mig ett stort nöje om du vill vara vänlig att läsa översättningen av Mahyieddin Ibn Arabi, ty den skall behaga dig i hög grad. Jag har andra översättningar av samme författare och det är praktfullt. Som konst och rörelse är det absolut samma sak som Swedenborg i dogm och analys. Ibn Arabi var en feminist. Underhöll mystiskt religiösa brevvexlingar med flera kvinnliga helgon från tiden och det finns kvinnor som ha skrivit kommentarer till hans verk. Det är rent förbluffande och när man hör honom skulle man tro att det är en man från våra dagar vad beträffar ideernas bredd och det oväntade i förening med en värme och en elegans till vilken man för länge sedan har förlorat hemligheten.”
Aguéli fortsätter att respektera Swedenborg även efter sitt inträde på den sufiska vägen. Han räknar honom till gudsvännerna, awliyya eller helgonen. År 1906 skriver han till sin mor från Kairo:
”Jag arbetar på ett arbete om de hemliga lärorna i orienten o då [när det blir färdigt] skall man få se huru stora likheter det är mellan Swedenborg o den heliga skaran av stora själar, jag talar om helgonen o. gudsmän som ännu idag beskydda den vanlige dödlige då han lämnar världen o närmar sig Gud då man ser huru detta andliga ätteled går ifrån de hemliga lärorna i Egyptens, Assyriens o Indiens tempel för att stråla som klarast hos de så kallade fakirerna o. dervischerna.”
Det finns, menar Aguéli, en kontinuitet mellan det forna Egyptens ”hemliga läror” och dervischerna och fakirernas, det vill säga sufiernas, läror. Redan under antiken uppfattades Khem, ”det svarta landet”, som urhemmet för magi och hemlig kunskap. Ordet alkemi sägs komma från det egyptiska namnet på Nilens fruktbara svarta slam, khem. Det finns ett ordspråk från Talmud som säger att all världens magi är uppdelad i tio delar; Egypten har fått nio delar och resten av världen delar på den återstående delen. Aguéli hade trängt mycket djupt in i Egyptens mest exklusiva och elitistiska dervischordnar och upptäckt sådant som är dolt och otillgängligt för de flesta, till och med för de ”vanliga” sufierna.
Egyptologen Okasha El Daly [4] har i sin banbrytande forskning kommit fram till att egyptiska sufier under medeltiden var mycket intresserade av det forna Egyptens religion, i synnerhet magi, alkemi och läkekonst. Några av dem kunde, långt före Champollion, åtminstone bristfälligt förstå hieroglyfer. Det är därför inte helt osannolikt att det forna Egyptens magi, alkemi, astrologi och medicin levt vidare i olika former bland dervischerna. I Den hemliga läran hävdar den lärda ”Isisprästinnan” Blavatsky att även kaldéernas visdom fortlevt och förvaltats av ”sufisekten”. Hon nämner, liksom i förbigående, ”de kaldeiska skrifter, som blivit översatta på arabiska och nu finnas i förvar hos några invigde av den muhammedanska sufi-sekten.” [5]
(Detta är ett utdrag ur min kommande bok som bär arbetstiteln Anteckningar rörande Ivan Aguéli och består av en lång essä om olika aspekter av Aguéli liv och tänkande. Den beräknas utkomma på Aguéli förlag i slutet av 2012. Du får mer än gärna lämna ett bidrag för tryckkostnaderna på pg-konto 548413-4)
[1] Johan Fredrik Sebastian Crusenstolpe (1801-1882)
[2] Carl Johan Tornberg (1807-1877)
[3] Auguste Villiers de L’Isle-Adam (1838-89), fransk greve, bohem och författare, enligt NE ”en av dem som med bl. a. drömmen och skrattet som vapen i prosaberättelsens och dramats form bekämpade den borgerliga realismen”. Mycket beundrad av Aguéli och Marie Huot. På svenska finns Contes cruels (1883; ”Hjärtlösa historier”).
”Någon gång tar Aguéli som en avspänning till de språkvetenskapliga studierna och de religiösa funderingarna upp modern litteratur till analysering. Det är särskilt två verk han här uppehåller sig vid: Rachildes roman L’Animale och Villiers de l’Isle-Adams drama Morgane.” (Gauffin, vol. I, s. 144)
[4] Okasha El Daly, Egyptology: The Missing Millenium, 2005
[5] Blavatsky, Den hemliga läran, vol. II, 1966, s. 301
En bit från ämnet, men jag råkade få syn på en opinionsundersökning om muslimska människors åsikter som kanske intresserar dig:
http://www.pewforum.org/Muslim/the-worlds-muslims-unity-and-diversity-executive-summary.aspx
Ser fram mot Mohamed Omars kommande bok….
Det är intressant med religioners historia, och hur olika religioner kan ha påverkat och inspirerat varandra.….
T ex, Mose i GT växte ju själv upp i Egypten. Det står i Apostlagärningarna i NT, kap. 7, vers 22, om hur Mose blev….”undervisad i egyptiernas hela visdom”, och att han (därför?), var ….”mäktig i ord och gärningar”….
När man också tänker på själva namnet ”Mose”, så kan man också undra vad det namnet betyder egentligen…
Kan det innehålla begrepp som ”konung”, eller ”lag-skrivare”, eller någonting sådant tro….eftersom ju så många av Faraonerna hade namn med ”mose” i sig….
Athmose, Ramoses I, och II, III, och så vidare, många Ram´ses…
Ra-m´ses = Ra-mo-ses?
Ra-Moses… kanske det betyder någonting som att ” Ra är ”lagskrivare”? Eller kanske ”Ra” är ”Lag”? Och ”Gud är lag”, och ”Lag är Gud”? Vem vet…Dyrkan av den uppstigande solen, alltså soldyrkan, var väl Egyptens religion, där Ra, och Isis, Osiris och Horus, och allt vad alla dessa gudar hette… väl var symboler för olika aspekter av tillvaron, inte minst då den livgivande och värmande solen….
Sa-lo-mo-(-se?) kanske också hänger samman med ordet Mose….Salomo-(se?)….Salomo ansågs ju vara ”vis”……
Isis-Ra-El,(”Isis är Gud”?), kanske hänger ihop med ordet Is-ra-el (?) Jakob fick namnet Israel, och han verkar ha dött i Egypten, (dit hela hans släkt på 75 personer hade vandrat för att köpa mat när de hade drabbats av torka och missväxt, (och där Joseph, en av Jakobs tolv söner hade fått inflytande, (utan att hans bröder, som hade kastat honom i brunnen, och hans far visste om det….)….
Josef som då genom sin ställning i Egypten hade möjlighet att hjälpa hela sin släkt att få köpa säd… Det sägs ju att hela släkten växte till i antal i Egypten, (NT, Apostlagärningarna 7, vers 11-vidare..), trots att man också hade en hel del svårigheter i Egypten, och trots kraven som tydligen fanns att sätta ut de förstfödda sönerna till att dö, (?)………för att de inte skulle växa till (?), (enligt Farao?)….Svårt system…..
Som utsatt liten bäbis hittades dock ändå då Moses av Faraos dotter, och fick växa upp och lära sig ”alla de egyptiska visdomarna”…. som han då förmodligen sedan förde med sig när han sedan så småningom, efter att först ha hållit sig undan i 40 år och bildat familj och fått två söner, tog med sig hela sin släkt och utvandrade från Egypten…. vandrades i fyrtio år genom öknen….
De fem Mose-böckerna, med sina lagar, regler och förordningar antas väl vara författade av Mose…..
Det var väl också mot Mose ”lag”, som Jesus ansågs ha brutit mot när han helade någon person på helgdagen, dvs. på sabbaten, (fastän Jesus själv lär ha sagt att han endast hade kommit för att ”förverkliga”, eller ”uppfylla” Mose ”lag”…….) Jesus blir visst av vissa lärjungar, eller kanske andra personer, vid något tillfälle också kallad ”egyptiern”……
Även kung Herodes, en judisk konung hade ju för att vilja döda gossebarn….. Det berättas ju om att Josef och Maria flydde med Jesus till Egypten där Jesus växte upp …. Detta står att läsa om i NT, Matteus, 2:a kap. vers 13-16…. Så kanske även Jesus fick del av ”den egyptiska visdomen” under sin vistelse där…..
Vem vet…..
Finns det verkligen någon lärd som fortfarande anser att Mose skrev Mose-böckerna? Vad skrev han på i så fall? Och hur gjorde han med de sista sju verserna i sista kapitlet? Han dog ju i vers 5. Skickade han ner dem från himlen?
Mose = ”Lagskrivare”? = ”Berättare”? = ”Talare”?……
En intressant passage är ju ”berättelsen” om när Mose, (som är omkring 40 år vid tillfället), slår ned en egyptier som behandlat en av Moses släkt på ett, som han tycker, orättvist sätt, (Apostlagärningarna 7, vers 23- framåt), och han ”förmodar” då att de, hans släkt, skall förstå att Gud var i färd med att ge dem räddning, (och rättfärdighet), genom honom. Men det förstår de inte.
När han nästa dag går till dem, och det visar sig att de åter igen bråkar med varandra, och han då på nytt försöker ena dem i frid, och han säger. ”Män, ni bröder, varför behandlar ni varandra orättvist?” Men den som behandlade sin nästa orättvist stötte undan honom, och sa: ”Vem har satt dig till styresman och domare över oss? Vill du röja mig ur vägen på samma sätt som du gjorde med egyptiern i går?” Och, så står det, ”vid de orden tog Mose till flykten och blev bofast främling i Midjans land, där han blev far till två söner”….
Och efter ytterligare 40 år berättas det, ”så visar sig en ängel för honom i vildmarken, vid berget Sinai, i eldslågan från en törnbuske. ”….Och han gick fram för att utforska den, och hör då ”Herrens röst”, som säger till honom: ”Jag är dina förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud”, och Mose börjar då darra av skräck, och vågar inte se efter närmare….. Och Herren säger till Mose: ”Ta av sandalerna av dina fötter, ty den plats du står på är helig mark.”……
Och Gud, ”Jahve”, sänder då ut Mose på ett ”räddningsuppdrag”, som förmedlas till honom genom denna ”ängel” som visat sig för honom i den brinnande törnbusken. ”Gud” talar där också om för honom VEM Mose skall säga har ”sänt” honom till hans bröder, och VEM som givit Mose detta ”bemyndigande” att ”tala” till sina bröder, med just ”myndighet”, och ”auktoritet”….
Jahve, brukar ju översättas med: ”Jag är den som skall visa mig vara Den som Är”, eller någonting sådant. Dvs. den ”Ende Guden”, dvs.,”Den Ende Skaparen”, och den som inte fick göras någon ”avbild”, eller något ”beläte” av osv. Och den som säger: ”Du skall inga andra gudar hava än mig”, osv, alltså den som ville ”stifta förbund med folket”, och ”få folket att lyda förbundet”, för att det skulle ”gå dem väl” osv.,…..
Och så för då Mose ut sitt folk ur Egypten, under svårigheter och strapatser….. och de ”avfaller” och de tillber ”guldkalven”… och Mose kommer då ned från berget, med stentavlorna från Gud, med ”lagen nedskriven”…..osv, osv…….