Karmaterna – islams bolsjeviker

Idag styrs Mecka av världens mest fundamentalistiska och intoleranta grupp inom islam: wahhabiterna. Det har inte alltid varit så, under en period stod Mecka under det fatimidiska rikets kontroll. Fatimidierna var en shiitisk furstedynasti med ursprung i Nordafrika som under några hundra år försökte bygga upp ett ”antikalifat” och utmana det sunnitiska, ortodoxa abbasidiska kalifatet med säte i Bagdad. Fatimiderna tillhörde den ismailitiska grenen av shiaislam, vilket gjorde dem till ”kättare inom kätteriet”.

En annan ismailitisk grupp, ”karmaterna”, styrde visserligen inte Mecka, men gjorde på 900-talet flera försök att vrida staden ur händerna på kalifen. Karmaterna har kallats för ”islams bolsjeviker” och upprättade ett protokommunistiskt samhälle i Bahrain. Författaren Torbjörn Säfve, som bekänner sig till sufismen, har framlagt ”hammaren och månskäran” som symboler för ”progressiv islam”. De skulle också duga som symboler för karmaternas rörelse. I sin memoarbok Jag har valt att dyrka kvinnorna (1993) skriver han:

”Själv är jag mera 68 idag än vad jag var det året. Allting tyder på att Bakunin, Marx, Lenin, Stalin, Mao och Fidel är stora tänkare. Däremot tror jag inte att dagens politiska profeter är det. Och sen kom ju det progressiva islam dånande på sina arabhingstar med HAMMAREN OCH MÅNSKÄRAN. Det blir kul. Det blir ren av roligare än 68.”

Det var när jag den 17 mars 2012 demonstrerade utanför Saudiarabiens ambassad till stöd för Bahrains frihetskamp som jag för första gången hörde talas om karmaterna. Min vän Ayed Ahmed är palestinier och ordförande för Arabiska kulturföreningen i Uppsala. I sitt tal utanför ambassaden nämnde han dessa karmater, en revolutionär rörelse med socialistiska inslag. Ahmed kallade bahrainerna för abna al-qaramita, det vill säga ”karmaternas söner”. Han hyllade karmaterna som en islamisk, socialistisk rörelse som försökte bygga ett samhälle baserat på jämlikhet och social rättvisa. De gjorde uppror mot kalifatet. Han menade att den bahrainiska proteströrelsen visar att denna anda lever kvar.

I arabisten Ingvar Rydbergs bok De arabiska revolutionerna (1975) nämner han karmaterna i följande passage:

”Islams historia förefaller för många som en enda lång, stum underkastelse från folkens sida. Men den kan med mycket större rätt beskrivas som en permanent (om än ständigt förrådd) revolution. De allra flesta av dessa revolutioner har hämtat sina legitimerande symboler från den shi’itiska islam, alltså den gren av islam som nu har sitt huvudfäste i Iran och södra Irak. Den har med sin passionsmystik och messianska tro på en frälsare (den dolde imamen), som skall återkomma och upprätta det goda och rättvisa samhället på jorden, alltid tilltalat de missnöjda och upproriska. Det bästa exemplet härpå är den qarmatiska revolutionära internationalen som skakade hela den islamiska världen på 900-talet. Den hyllade det manuella arbetet, det kollektiva ägandet och individens frihet och bekämpade det lagsystem som härskarna med de ortodoxa teologernas hjälp höll på att bygga upp för att legitimera sina tyrannier.” (s. 43-44)

Bild: Kommunister i Tunisien demonstrerar 1 maj 2013. Många kommunistiska tänkare i arabvärlden åberopar den karmatiska rörelsen som förebild. År 909 gjorde fatimiderna staden Mahdia i Tunisien till rikets huvudstad. 948 flyttade huvudstaden till Al-Mansuriya och 969 grundlade de Kairo i Egypten.

Läs:

Demonstration till stöd för Bahrains frihetskamp

Gaddafis gröna socialism

Överste Gaddafi, wahhabiterna och ett nytt fatimidiskt rike

Det nya Turkiet

Studentföreningen Verdandis småskrift n:r 392 bär titeln Det nya Turkiet, utkom 1937 och är författad av diplomaten och turkietexperten Gunnar Jarring (1907-2002). Tonen är lyrisk när den beskriver de turkiska framstegen under Mustafa Kemal eller ”Atatürks” ledning.

”När nöden är som störst är hjälpen närmast. Hjälpen kom i form av generalen Mustafa Kemal pascha, som skulle rädda Turkiet från förödmjukelse och bygga upp den nya staten.” (16)

”Panislamismens lära hade icke längre något värde. Turkiet skulle icke göra anspråk på att vara någon centralpunkt för den muhammedanska världen i religiöst avseende. Till följd härav kom den stora turkiska nationalförsamlingens beslut den 30 oktober 1922, att khalifatet skulle skiljas från sultanatet icke som någon överraskning. Detta beslut hade emellertid oerhört vittgående följder. Det betydde, att islams inflytande på den turkiska kulturen var brutet. Skolorna kunde nu undervisa i alla ämnen, utan att det muhammedanska prästerskapet lade hinder i vägen. Tidigare hade även islam inverkat på rättsväsendet. Skiljandet av kyrka och stat var den första viktiga reform som genomfördes, kanske till och med den viktigaste i republikens historia. Den följdes i mars 1924 av avskaffandet av khalifatet, de muhammedanska domstolarna, de fromma stiftelserna och skolorna av medrese-typ.” (22)

”I mars 1924 utvisades alla medlemmar av huset Osman ur landet, och därmed brast den sista länken med sultan-Turkiet.” (22)

”Den moderna författningen följdes snart av en genomgripande reformering av rättsväsendet. 1926 infördes en civillag efter schweiziskt mönster, en strafflag efter italienskt och slutligen en handelslag efter italiensk och tysk förebild.” (25)

”De nya lagarna meförde bl. a. avskaffandet av månggiftet och införandet av lagliga former för införande av äktenskap och för skilsmässa. Samtidigt emanciperades den turkiska kvinnan helt. Det dröjde icke länge, förrän kvinnor utan slöja sågs i skolorna och i butikerna. I våra dagar träffar man henne på alla platser i den moderna turkiska samhällsapparaten.” (25)

”Haremslivet har helt förvsunnit och ersatts med hemliv efter europeiskt mönster. Kort efter det att kvinnan uppnått fri ställning i samhället, erhöll hon rösträtt i kommunala val, vilket sedermera utsträcktes till allmän rösträtt (1934). Som redan tidigare omnämnts har 17 kvinnor säte i den stora turkiska nationalförsamlingen.” (26)

”Redan mot mitten av 1800-talet hade i Turkiet en opposition gjort sig gällande mot islams makt över undervisning och litteratur. Tack vare en liten grupp framsynta turkar kunde på 1850-talet en del unga turkar sändas till Europa för studier, och dessa återvände fyllda av nya idéer. Vid denna tid öppnades i Konstantinopel några nya skolor, som verkade efter modernt europeiskt mönster, och 1869 öppnades ett universitet i huvudstaden, som emellertid snart måste stängas på grund av intriger från de ortodoxa muhammedanska kretsarna.” (52)

”Ett första viktigt steg var att säkerställa statens makt över undervisningsväsendet, som helt skildes från islam. Den grundläggande undervisningen hade tidigare meddelats i ’folkskolor’, nästan alltid kombinerade med moskéerna. I dessa undervisades barnen nödtorftigt i läsning och skrivning, men mest i att lära sig verser ur Koranen utantill.” (54)

”Av intresse är att notera, att man under den nya regimen i synnerligen hög grad lagt an på fackskolor för flickor. Detta sammanhänger med en önskan att gottgöra vad den gamla regimen brutit mot kvinnorna. I det nya Turkiet är kvinnan mannens jämlike.” (55)

”Mustafa Kemal insåg vikten av att universitet och högskolor gjordes fullt moderna. Det var nödvändigt för Turkiet att på egen mark kunna skapa en kår av vetenskapligt utbildade krafter på olika poster inom statsförvaltningen. Så påbörjades utbyggandet av den högre undervisningen, och denna process pågår än.” (56)

Nu trycks min nya bok!

Idag har jag skickat mitt nya bokmanus, Därför lämnade jag islamismen, till ett tryckeri Malmö. I denna småskrift gör jag ett försök att förklara vad jag menade med begreppet ”islamism” och varför jag så småningom helt lämnade denna tankeströmning till förmån för sekularismen.

Den är delvis en fortsättning på boken En opieätares bekännelser, som kom ut i augusti 2012. Jag tar också upp konflikten i Syrien, palestinafrågan och den här sommarens protester i Turkiet. Men huvudtemat i boken är kampen mellan reaktion och progression och hur den moderna, sekulära världen har växt fram parallellt med en ny, ”faustisk mentalitet”. Doktor Faustus var enligt legenden en lärd renässansmänniska som sålde sin själ till Satan i utbyte mot all världens kunskaper.

Boken kommer att kosta 80 kr. Du kan köpa den redan nu genom att sätta in beloppet på pg-konto 548413-4. Ange namn och adress. Aguéli förlag bjuder på portot. Boken kommer så småningom även att finnas tillgänglig på Adlibris. Den som har privilegiet att bo i Uppsala kan köpa den på Drottninggatans bokhandel, Röda rummets antikvariat och bokcaféet Röda stjärnan.

Hannah Ohlén är redaktör. Manuel Nilsson gjorde omslaget.

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Syrienmöte nyanserade bilden av konflikten

Nabil Mouchi är en samhällsengagerad ekonom från Örebro med rötter i Syrien. Han är aktiv i något som kallas Syria Dialogue Project, som sammanför intellektuella syrier från hela världen i dialogens och försoningens tecken. Lördagen den 15 juni föreläste han på bokhandeln Röda stjärnan i Uppsala. Han gav en mycket initierad och detaljerad beskrivning av konflikten, understödd av omfattande fakta och statistisk. I en politisk situation som präglas av starka känslor, oförsonliga motsättningar och ensidiga ställningstaganden var det både hoppingivande och lärorikt att lyssna till en så förnuftig och objektiv röst. Föreläsaren var mycket noga med att redogöra för de olika parternas perspektiv. En kvinna från Syrien blev tillfrågad om hon ville säga något. Hon sade bara: ”Jag vet inte vad jag ska säga. Jag har ont” och lade handen på sitt hjärta. Orden räcker inte till för att uttrycka den smärta som hon och många andra syrier känner av att se sitt land slitas sönder av våld och hat. Fayek Saleh, ordförande för Palestinska folkets förening, var en av åhörarna. Han överlämnade en fin tavla med bilder på arabiska motståndsledare till Röda stjärnan, som tack för stödet till den antiimperialistiska kampen. Mötet arrangerades av Aguéli förlag som i december 2012 gav ut debattboken Den syriska tragedin. Köp den här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Fred i Syrien? Nytt nummer av tidningen Folket i Bild/Kulturfront

Folket i Bild/Kulturfronts sommarnummer är ute nu. Tidningen drivs av en förening med parollerna yttrandefrihet, folkets kultur och antiimperialism. Jag är medlem. I det aktuella numret skriver Anders Romelsjö, om USA-imperialismens krig mot Syrien.

”Fredssträvandena från USA, Storbritannien med flera, som från början har stött rebellerna och krävt den syriske presidentens avgång, är minst sagt halvhjärtade. Nu vill man beväpna rebellerna och förlänga kriget.”

”Jag anser att man bör stödja planen på fredskonferens, en fredlig lösning och att Syriens folk i val får bestämma om sin framtid.”

När jag skriver detta står det klart att USA:s ledning tänker köra på med ”kemiska-vapen-bluffen” för att helt öppet kunna finansiera och beväpna de högerextrema, jihadistiska grupperna – Syriens motsvarighet till Contras i Nicaragua.

Anders Romelsjö bloggar på jinge.se

Den syriska tragedin

I boken Den syriska tragedin (december 2012) ifrågasätter jag den förenklade och svartvita bilden av konflikten i Syrien som en motsättning mellan ”folket” och ”diktatorn”. Jag menar att oppositionen i själva verket till stor del består av djupt antidemokratiska, religiöst fundamentalistiska krafter. Köp den här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Mannen bakom omslaget. Intervju med Manuel Nilsson

Snart kommer min nya bok Därför lämnade jag islamismen. Det fina omslaget, ett montage med Delacroix’ ”Friheten på barrikaden” i förgrunden och Jean-Pierre Louis Laurent Houels ”Stormningen av Bastiljen i bakgrunden, är gjort av Manuel Nilsson.

Han är 26 år gammal och kommer från Köpingsvik på Öland. Han flyttade till Malmö för ett år sedan för att arbeta som grafisk formgivare åt Sveriges Kommun- istiska Parti (SKP). Han gör plakat, affischer och klistermärken. Jag ringer och frågar hur han kom in på den banan. Han säger att det delvis var politiken. Han tyckte mycket om politisk konst och började experimentera.

”Hur blev du politiskt engagerad?” Manuel, eller Manne som han kallas, berättar att det började med ett antirasistiskt engagemang. Han var till exempel med på Salemdemonstrationen. På antirasismen följde antifascismen, så steg för steg klasskampen och socialismen.

Manne är administratör på Facebook för den svenska avdelningen av den ursprungligen tyska gruppen Antiimperialistisk aktion. Där lägger han ut artiklar och även bilder med politiska budskap, som han formgivit själv. Jag frågar varför antiimperialismen är viktig. Han berättar att hans mamma kommer från Honduras. Det är en del av ”USA:s bakgård”. Han är medveten om vad imperialismen har gjort med landet. En stenhård högerdiktatur och USA-stödda dödspatruller, så kallade Contras. ”Har du hört det senaste? Obama ska helt öppet beväpna rebellerna i Syrien?” Manne tycker att det är förskräckligt. ”Rebellerna är Syriens Contras”, säger han.

I boken Därför lämnade jag islamismen, som ges ut på Aguéli förlag, förklarar jag vad jag menade med begreppet islamism och varför jag så småningom lämnade denna tankeströmning till förmån för sekularismen. Den har en självbiografisk karaktär och är i viss mån en fortsättning på boken En opieätares bekännelser, som kom ut i augusti 2012. Den är vidare tänkt som den första delen i en serie om tre böcker. Näst på tur står Därför tror jag på sekularismen, därefter Därför tror jag på socialismen.

Den kommer att kosta 70 kr i handeln. Manus är färdigt och ligger på korrektur. Jag behöver dock hjälp med kostnader för tryck och distribution.  Om du vill hjälpa till, sätt in ditt bidrag på pg-konto 548413-4. Ange också namn och adress så att du får din färska bok i brevlådan. Det går även bra att förbeställa hur många ex man vill. Men passa på! Tillgången är begränsad.

Besök Facebookgruppen Antiimperialistisk aktion här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Baathpartiet och ateismen

I boken De arabiska revolutionerna av Ingvar Rydberg (1975) hittade jag ett stycke som rör det syriska baathpartiets relation till ateismen. Det är Sami al-Jundi som beskriver hur den lilla krets av radikala intellektuella som bildade Baath i början av 40-talet uppfattade sin situation:

”Vi levde som främlingar i vårt eget samhälle. Vi revolterade mot alla gamla värden och sökte överallt strid. Vi beskylldes för att vara emot de traditionella ledarna utan urskiljning, och det var sant. Vi såg dem, bortom de enskilda individernas egenskaper, som ett uttryck för stam- och klanvälde som måste förstöras i grunden om den arabiska framtidsstaten skulle leva. Vi beskylldes för ateism och det var också sant, vad ba’thisterna än senare hävdat för att urskulda sig. Vi trodde däremot på den religiösa känslan och religionernas mystik och mänskligt universella tendens.” (s. 52)

Om Ivan Aguéli i Clarté

I tidningen Clarté nr 3-4/1981 recenserar konstvetaren Thomas Millroth Torbjörn Säfves roman Ivan Aguéli – en roman om frihet (Prisma, 1981). Millroth har även läst Axel Gauffins monografi i två volymer från 1940-41: Ivan Aguéli – Människan, målaren, mystikern.

”Säfves bok är ingen konsthistorisk bok, det är en roman, där Aguéli får bära fram idéer, som kanske också skär genom författarens tankar.”

”Säfve tonar ner den mysticism fotad på bland annat Swedenborg som Aguéli hade, istället låter han målaren framträda som en känslomässigt revolutionär typ fylld av hat och handlingslust och han tar i romanen avstånd från å ena sidan teosofin, som då var så vanlig bland målare, och senare å andra sidan futurismen, vara revolutionära tankar och idealistiska syn på kriget och förakt för svaghet han avvisar som barnsligheter.”

”Jag vet inte vad den verklige Aguéli tyckte om futurismen, men så mycket är klart att långt innan några svenska konstnärer förstått det revolutionerande i den frambrytande franska konsten från Gaugin, Cezanne, Picasso, Braque, Léger, Le Fauconnier, så hade Aguéli både insett och skrivit om detta, till och med rekommenderat kubisterna för svensk utställning – naturligtvis förgäves.”

”Själv hävdade Aguéli bestämt att han var kubist 20 år före kubismen. Han lade upp bilerna i stora plan, starkt geometriskt, det är spårbart redan i  hans tidiga målningar från Stockholm och Gotland på 1890-talet.”

Aguéli förlag är uppkallat efter Ivan Aguéli och har hittills gett ut två titlar: En opieätares bekännelser och Den syriska tragedin. Förlaget firar varje år Aguélis födelsedag vid obelisken i Odinslund, Uppsala. Läs mer här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Fred i Syrien. Nytt möte i Uppsala

Konflikten i Syrien har pågått i mer än 2 år. Många har dödats och ännu fler har drivits på flykten. Nabil Mouchi, en ung samhällsengagerad ekonom med rötter i Syrien, kommer att försöka ge en nyanserad bild av vad som händer. Hur ska fred uppnås? Vilka hinder ligger i vägen? Nabil är väl insatt i konflikten och följer både västerländska och arabiska medier. Efter hans anförande finns det utrymme för fika och samtal.

Tid: Lördag 15 juni kl 13.00.

Plats: Bokhandeln Röda stjärnan, Eskilsgatan 4, Uppsala.

På bilden ser ni Nabil Mouchi agitera vid ett torgmöte på Medborgarplatsen i Stockholm den 20 april i år. Han talade i Uppsala på ett tidigare möte om Syrien den 9 februari. Läs mer här och här

I boken Den syriska tragedin (december 2012) ifrågasätter jag den förenklade och svartvita bilden av konflikten i Syrien som en motsättning mellan ”folket” och ”diktatorn”. Jag menar att oppositionen i själva verket till stor del består av djupt antidemokratiska, religiöst fundamentalistiska krafter. Köp den här

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter

Ny bok! Därför lämnade jag islamismen

Till hösten kommer min nya diktsamling Skymning öfver Upsala ut på Björkmans förlag. En fest med bland annat tal, gluntsång och trollkonster är redan inbokad på Café Ofvandahls den 17 september. Hör av dig om du vill vara med! Men innan dess tänkte jag klämma in en småskrift om ca 50-60 sidor på Aguéli förlag med titeln Därför lämnade jag islamismen. Manuel Nilsson har gjort det fina omslaget. Den är en fortsättning på den självbiografiska småskriften En opieätares bekännelser, som kom ut i augusti 2012. Den kan du köpa här. Manus är färdigt och ligger på korrektur. Jag behöver dock hjälp med kostnader för tryck och distribution.  Om du vill hjälpa till, sätt in ditt bidrag på pg-konto 548413-4. Ange också namn och adress så att du får din färska bok i brevlådan.

Vill du veta vad som händer? Följ mig på Facebook eller Twitter